Som liten grabb ville jag bli "djurforskare", som jag kallade det, när jag blev stor. Men eftersom jag aldrig kunde sitta stilla och studera i läroböckerna i skolan utan är en "handlingarnas man" så blev det ingen forskning.

Min lågstadiefröken sa vid ett kvartsamtal till mina föräldrar att:
      - Just nu har Magnus bara insekter i huvudet.
En annan fröken, från mellanstadiet, sa till mig:
      - Hur står dina föräldrar ut med dig?

Det är först på senare år jag har förstått allt mina föräldrar har fått stå ut med, allt från konstiga ideér till djur i alla former. Trots detta har dom varit, och är fortfarande, ett oumbärligt stöd. Min karriär i djurens värld började inte så bra. När jag var tre år blev jag akut inlaggd på sjukhuset. Efter många om och men kom läkarna fram till att det var vår siamesiska katt som framkallat allergi hos mig. Det var förmodligen detta som gjorde att jag senare blev mer intresserad av ormar, ödlor, spindlar och groddjur istället.

Att jag idag har det som yrke, att jobba aktivt med djur, beror nog på att jag fortfarande bara har "insekter i huvudet" och aldrig släpper en ide som jag fått. Tropikariet är mitt eget företag. Anläggningen har uppförts och drivs utan någon form av kommunala eller statliga bidrag. Att driva ett eget företag, speciellt inom min branch, innebär arbete sju dagar i veckan vilket min sambo Christina bittert har fått erfara.

Idag har Tropikariet blivit en av Helsingborgs mest besökta attraktioner. Min förhoppning är att ett besök skall ge ung som gammal en möjlighet att se och lära sig om exotiska djur och deras livsmiljöer. Detta ger i sin tur större respekt för djur och natur och kanske också stämmer till eftertanke och väcker debatt om den mångfald av djur och växter som människan nu i en rasande fart håller på att ödelägga.